Efter en etapp med motorgång hamnade vi i en liten jättemysig, skyddad hamn som vi bara passerat förbi och aldrig varit inne i under våra drygt 50 år till sjöss. Händelöps fiskehamn söder om Idö/Västervik. Här samsas man med gamla fiskeskutor och förtöjer långsides vid en betongkaj.
Efter angöringen tog jag en promenad ut på hällarna mot havet. Den här semestern har vi bara legat vid bryggor och betongkajer så det kändes nostalgiskt och underbart att åter få vandra över bergshällar.
Det blev även en kort promenad på den asfalterade vägen som gick mot fastlandet och där bjöd oss naturen på härligt röda, välsmakande körsbär.
Eftersom vi hade en hel hamnplan till vårt förfogande så plockades både bord o stolar fram. Vi noterade att efter arbetstid besöktes hamnen av ett och annat sällskap som tog sig ett kvällsdopp. Alla smålog åt vår ”möblering” och hejade lite försynt.
Vilken vädermässig timing vi lyckades få till – eftermiddagsdrink och lite senare, även middag iland. Just när vi kände oss redo att krypa till kojs så öppnade himlen sina portar och släppte ner en ansenlig mängd vatten över oss men då hade vi redan hunnit in i båtarna och kunde njuta av smattret på rufftaket.
i@s blogg 